Tystnaden

I dag sitter jag i lokalen och lyssnar på tystnaden. Blir ofta så när man är ensam här. Tystnaden är inte så tyst, för man hör ljudet från bilarna som åker förbi – med regnswisch i mötet mellan gata och däck – och folk som rör sig i huset ovanför. Däremot hör jag inga flygljud, så jag drar slutsatsen att Bromma antingen inte är igång eller opererar på låg nivå. Lokalen ligger ju precis under inflygningskorridoren till Bromma.

Ett alternativ kan vara att jag helt enkelt inte hört eventuella plan som kommit in. Det är lätt att sortera bort bakgrundsljud.

Jag känner av det där lilla skavet i livet, igen. Har svårt att fokusera och koncentrera mig – säkert en av anledningarna till att jag inte skriver så mycket här – och tycker inte något är sådär jätteroligt. Är inte olycklig, men blasé. Ointresserad. Allt är blaha blaha. *gäsp* You know. Under ligger också någon slags irritation, som gärna bubblar upp om något går lite snett eller blir lite jobbigt. Behöver tystnaden, tror jag.

Så jag lyssnar lite till.