I dag – eller i går när jag skriver det här några minuter efter midnatt – var vi och hälsade på min pappa och hans fru. De bor på landet i triangeln Katrineholm–Nyköping–Flen, så långt som man i Södermanland kan komma från civilisationen. När man säger det låter det inte som om det kunde vara så långt, men herregud. Det är det. En halvtimme på smala skogsvägar, hallå! Det är verkligen längst bort, åker man förbi deras lilla väg är man en billängd närmare landsvägen på andra sidan skogen.
Men så länge man bara hälsar på och inte själv bor så där, 45 minuters körväg från närmsta affär, är det faktiskt en trevlig utflykt. Såvida inte bilens AC bestämmer sig för att lägga av, så att håller på att frysa både fötter och näsa av sig. Jag fick flashbacks från mammas SAAB på 1970-talet, som (förstås) inte hade någon värme, där man alltid frös så man hoppade om vintrarna.
När vi kom hem var vi tvungna att värma oss med te och filtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar