Livet utan fönster är verkligen intressant. Inte jättekallt, men dragigt trots isolering. Det största problemet tycker jag är att man är så instängd. Och eftersom fönstren i trapphuset fortfarande inte är isatta de heller, måste man gå ut för att få se lite himmel. Det är helt enkelt inte så trevligt att vara hemma.
Och naturligtvis måste vi vara hemma i dag. Jag vaknade i natt, i vår varma familjebädd i sovrummet, av att Sexåringen frös så att hon skakade. Så hon fick komma in under mitt täcke och efter en stund hade hon slutat frysa. Men hon skakade fortfarande och kunde inte sluta. Efter mycket bökande vaknade hennes pappa som tog över försöken att få henne att slappna av, och till slut gick det. Någon timme senare vaknade hon och grät för att hon drömt en mardröm, och då gick jag och hämtade febertermometern. 39°.
Så det blev hemmadag för oss. Och för den friska Fyraåringen, eftersom fadern åkte tidigt i morse för att flyga ner till Malmö över dagen, och det alltså inte finns någon som kan ta den yngre förmågan till dagis.
Muntert. Jävligt muntert. I vår sarkofag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar