Med höstkänsla

I går kväll bestämde jag mig för att inte gå iväg i dag utan jobba hemifrån. Och det kändes ju som ett sällsynt lyckat val när jag vaknade i morse av smattrande regn på fönsterrutan.

Och plötsligt är det helt och hållet höst. Tända ljus på frukostbordet, som vi aldrig har under sommarhalvåret, regnet, det typiskt höstgrå ljuset utanför fönstret, det lite mörka inomhus, när tända golvlampor sprider små pölar av ljus snarare än lyser upp …

Höst. Än så länge känns det helt okej.

Det var ju som själva fan!

Ni minns inlägget där jag undrade över en mojäng (som visade sig vara en "hålla boken öppen i enhandsfattning"-manick) och undrade över varför bokklubbar approcherar mig?

Jamen, håll i hatten: I går ringde det någon från Bonniers bokklubb. Hon ville att jag skulle gå med, för jag skulle få – "ochjagvetinteomduharlästdenförut" – en bok av en känd svensk författare, vars namn just nu är helt försvunnet från min skalle men som inte hör till mina läspreferenser. Men det hade inte spelat någon roll om hon erbjudit mig en ny bok av Jane Austen, Agatha Christie eller Dorothy L. Sayers, jag hade inte varit intresserad ändå. Så jag sa: "Nej, tyvärr. Jag är inte intresserad. [Vilket borde ha räckt, men:] Jag läser inte så, jag köper de böcker som jag är råkar hitta och vill ha."

Varpå hon fortsatte: "Du får en tidning varje månad, och vi har många böcker bla bla bla."
Jag svarade: "Jag är inte intresserad, jag vill köpa de böcker jag vill ha när jag vill ha dem."
Hon: "Men det är inte så att du måste köpa någon bok, och du kan gå in på vår hemsida och välja böcker där."
Jag: "Som sagt, jag är inte intresserad, jag vill inte att någon annan gör urvalet för mig, jag köper inte böcker på det viset." *överväger att lägga på luren i hennes öra men lider av artighetssyndrom*
Hon: "Men tidning bla! Bla välja själv bla bla!"
Jag: "JAG ÄR INTE INTRESSSERAD."
Hon: "Nähäe?!" *låter extremt överraskad och frågande: är jag ett freak?*
Jag: "Tack och adjö." *lägger på*

Ey, Bonniers bokklubb! Hör upp! Jag vet inte vilken firma ni har hyrt in för att ragga kunder, men de gör ett jävligt dåligt jobb. För här sitter jag och skriver ner er stenhårt. Och det hade jag inte gjort om hon sagt: "Jaha, då förstår jag. Trevlig kväll!"

Förlossning

Efter att i flera dagar ha baklängesåmat mig över varenda stolsrygg både på jobbet och hemma, hittade jag äntligen det perfekta läget i soffan: aningen nedhasad, bakåtböjd med armstödet precis på rätt punkt och så lång bakåtlutning. KNAK!

Äntligen släppte låsningen i ryggen någonstans mellan skulderbladen. Ouff.

Billigare än att gå till naprapaten, for sure.

Jubileumsdag

I dag firar maken och jag nio år som förlovade. Han friade – till min stora förvåning, jag hade aldrig tänkt förbi förlovning och vidare till giftermål – på saligen avsomnade Bon Lloc. Själva frieriet avbröts i mitten av att servitören kom med efterrätten (en pärontarte av något slag, med en sabayonne), men det gick bra ändå.

Bemärkelsedagen firades tillsammans med barnen på Tennstopet.

Slangen är lös!

Vi har ett badrum som sist renoverades på 1970-talet. Eftersom vi väntar på ett stambyte vill vi inte göra något åt det. Därför undviker vi nogsamt att lägga märke till att våtrumstapeten egentligen har sett sina bästa dagar och att det luktar lite ovanligt där inne. Så länge det inte luktar mögel, så …

Men det finns gränser för vilka saker man kan ignorera. Att det här händer mitt under duschning är svårt att bortse ifrån:

Nej, jag hade inte kameran med mig i duschen. Bilden är en rekonstruktion.

Undrar om jag ska försöka gå loss på den med en skiftnyckel eller om det krävs en rörmokare?

Fjäriln vingad har svårt att hitta i kvinnokluster

… Elisabet Tamms gata kan nog vålla
förvirring!" avslutar Hans Harlén i Älvsjö.

Hans Harlén från Älvsjö tycker att det var en mycket bättre idé att döpa gatorna i den blivande Hagastan efter fjärilar, eftersom Bellman nu en gång skrev den där dängan, än efter berömda kvinnor. (Klicka på bilden så blir den större.)

Det kan man ju ha olika åsikter om; personligen tycker jag det är märkligt att Haga inte ska vara känt för något annat fjärilarna, särskilt som Bellman bara nämnde en enda jädra fjäril, och dessutom bara i första raden. Hade det inte varit för att den hamnade i titeln,  just på grund av sin förstaplacering, skulle vi lika gärna kunna döpa gatorna efter najader, svanar eller olika "kräk i kärr och syra".

Men åter till Hans H:s invändning: "Hagastaden blir det fjärde området i Stockholm med kända svenska kvinnor. Det lär bli likadant som i Fruängen, av namnet vet man att man ska skall leta i Fruängen men sedan är det nästan omöjligt att hålla isär gatorna där."

Ja, för kvinnonamn är så lika! Man hör ju: Ninni Kronbergs gata. Alfhild Tamms gata. Kajsa Jönsdotters gata. Helt omöjliga att skilja åt. Medan däremot såna gatunamn som Grevgatan, Grev Magnigatan, Grev Turegatan är jätteenkla att hålla isär. Och eftersom Hälsingegatan, Sigtunagatan och Gästrikegatan är två landskap med en stad emellan, blandar jag aldrig ihop dem. Praktiskt, va!

Mitt förslag är att vi helt enkelt döper gatorna efter berömda nattfjärilar, i den överförda betydelsen, så slår vi ihop de två kategorierna!

(Egentligen skulle jag vilja fortsätta klaga över att Stockholms stad envisas att skriva gata i namnsammansättningar med versalt, stort, g: Alfhild Tamms Gata. Och att de kallar den nya stadsdelen Hagastaden och inte Hagastan. Men det tar jag en annan gång.)

En bloggenkät

Det här är tydligen enkäten som gäller just nu – flera besvarade i min rss-feed bara idag. Och eftersom jag sitter och väntar på ett bud ska komma med ett jobb kan jag ju passa på.

Brukar du komma i tid:
Ja-a! När jag bodde i utmarken (gamla Skarpnäck, dit och varifrån kommunikationen var passerande Tyresöbuss 2–4 gånger i timmen) var jag alltid i riktigt god tid, för annars skulle jag bli väldigt sen. Numera är jag bara precis i tid.

Har du bra kondition:
Hade hyfsad kondition innan jag blev sjuk, nu är den till och med sämre än när jag rökte. Illa.

När blev du fotad senast:
Hm … Den 20:e augusti.

Hur känner du dig nu:
Jorå. Lite gungig och så surrar det, men relativt sett okej.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart. Måste det nog bli trots att jag inte längre är sådär jättesvartig som jag var förr.

Kan du laga mat:
Ja!

Vad pluggar du:
Ingenting. Känns som om jag pluggat klart, efter 12 år i grundskola och gymnasium och 12 år på unnit.

Blir du bra på kort:
Inte så vidare värst.

När och varför grät du senast:
När minns jag inte riktigt, kanske för två veckor sedan? Varför: för att jag inte mår bra och det inte verkar som om de läkare jag har varit hos är intresserade av att ta reda på vilken orsaken är.

Var det pinsamt att svara på det:
Nej?

Hade du en bra kväll i går:
Jodå.

Din favoritdryck på morgonen:
Kaffe.

Är du nyttig:
Försöker vara. Är i alla fall inte onyttig.

Har du någonsin haft ett jobb:
Eh, ja.

Är du blyg:
Ja. Fast folk brukar tro att jag är sur och arrogant när jag blygar mig.

Vilken tid gick du upp i dag:
07.30

Vilket tv-spel spelade du senast?
Tror fan att jag aldrig har spelat tv-spel. Har jag det?

Vilket tv-spel är ditt favoritspel?
Se ovan.

Hur mycket krävs för att du ska bli full?
Beror på vad som menas med full – lätt salongsberusad efter tre glas. Numera försöker jag avhålla mig från att bli full eftersom det är jobbigt både när det håller på och dagen efter.

Har du spytt offentligt?
Ja då. I min ljuva ungdom. Minns två gånger: en gång utanför dåvarande Konsum i Bagis, en gång på tunnelbanan, på en killes skor. Måste vara preskriberat nu, var 25 år sedan.

Jag sover:
Nej, inte just nu.

Vad sa du senast?
"Med bindestreck."

Var du på någon festival i somras:
Ehe. Nej.

Vem ringer du när du är arg/ledsen:
Mamma. Annars talar jag med maken.

Vad skulle du behöva just nu:
En diagnos.

Har du snygga skor:
Inte så snygga som jag skulle vilja. En jävla tå sabbar skosituationen för mig.

Vad var det första du sa i morse:
"God morgon." Eller kanske "Hej gosegubben", minns ej.

Har du sovit i din egen säng i natt:
Ja.

Har någon annan sovit i din säng i natt:
Ja, maken och gosegubben. Fast tekniskt sett sov väl maken egentligen i sin säng. Men ja.

Har du körkort:
Nä! Skandal.

Är du ensam nu:
Nej.

Vad ser du fram emot mest denna vecka?
Mest och mest … FiRS-mötet i morgon kanske. Om mamma kan vara barnvakt. Kan du det, mamma? (Du HAR väl ringt naprapaten?!)

Enhandsgrepp

Den märkliga mojängen i reklamutskicket var en "hålla boken öppen"-grej. Fiffigt kanske. För mig är den i vilket fall helt onödig, jag har använder alltid samma grepp när jag läser med en hand.

Hur ska man göra annars, liksom?

Ett katthjärta

Ett tweet om katt inlämnad på kastrering fick mig plötsligt att tänka på min Tiger. Han hade lämnats in på Djursjukhuset i Bagarmossen av någon anledning som jag inte minns nu, antagligen just kastrering, och dagen efter kom mamma och jag dit för att ta honom hem. Sköterskan som gick för att hämta honom berättade att han inte alls velat pigga på sig efter operationen och bara låg i ett hörn av buren och stirrade blankt framför sig. Vi blev förstås väldigt bekymrade, och när sköterskan så kom dragande med kattgubben, slak som en trasa i en bur på hjul rusade vi fram och började i kör utstöta kattägarljud: "Ooooo, lilla kissegubben! Lilla kissekissekisse! Hur ÄR det med kissemissemissen?!"

Och upp for katten som ett skott, började spinna omgående och fullkomligt lyste av glädje. Eller vad det är för en kattkänsla som människor uppfattar som glädje. Han hade förmodligen trott att vi övergett honom, att vi lämnat honom där och bara gått iväg för att aldrig komma tillbaka, och nu stod vi där igen. Sköterskan såg förvånad ut och konstaterade: "Oj, han saknade er visst."

Nätterna efteråt sov han, som annars alltid höll sig i fotändan, bredvid min kudde. Varje gång jag rörde mig vaknade han till och började spinna sitt ljuddämparlösa spinnande.

Så kom inte och säg att katter är "avståndstagande" och bara ser sig som tillfälligt inneboende hos den som ger dem mat.

Bokrapport

Jag har börjat läsa igen, efter flera år utan nästan någon läsning alls, åtminstone om man jämför hur det var förr. Kanske är det bara en period, liknande den jag hade för några år sedan, men det känns betydligt mer stabilt nu. Har till och med hunnit med några omläsningar, som var vanliga förut men som jag inte känt att jag hunnit med när bokhyllan varit full av olästa böcker.

Kanske var det en dålig taktik att avstå från att läsa böcker som jag ville läsa, bara för att jag hade läst dem förut. Läslust är ju bra! Men det är egentligen inte den det varit fel på, utan att jag inte lyckats frigöra så mycket tid för läsning att jag verkligen kan koncentrera mig på det. Jag behöver få lägga allt annat åt sidan ett tag för att komma in i boken.

Nu verkar det i alla fall som jag antingen har lärt mig läsa i kortare sjok eller att mina möjligheter att koncentrera mig på något mer än två minuter i taget har ökat. Vilket det än är, är jag tacksam. Nu saknar jag bara en vettig lampa ovanför matbordet så att jag kan återta den favoritläsplatsen.

Puttrande irritation

I flera omgångar har jag gjort saker för ett större projekt, och jag blir så irriterad hela tiden. Projektet är väldigt dåligt skött, det är en människa som håller i det men egentligen inte gör något. Hen ger mig små uppgifter som visserligen måste göras men inte alls omfattar allt det som behövs åtgärdas. Ingen samlad tanke, ingen översikt finns – inget!

Och jag hittar återkommande smågrejer som är fel, och så måste jag fråga henom, och hen är dålig på att återkomma, och när hen gör det har hen inte riktigt förstått vad jag menar (för hen känner egentligen inte till materialet), och så får jag hitta en lösning. Men den lösningen blir bara halvdan, för vad som egentligen behövs är någon som tar sig en ordentlig titt på materialet och gör en massa överväganden.

Men eftersom jag tror att hen som håller i det har det här projektet har känslor för det, och vill fortsätta ha kontrollen över vad som händer, blir det så här dumt i stället. Varken hackat eller malet.

Det som jag kunde ha gjort så bra!