Det där med kundservice

Igår var jag tvungen att remma iväg till Buttericks för att köpa en Halloween-dräkt till sexåringen, som ska ha eftermiddagskalas i skolan idag. Naturligtvis fanns inget av det han ville vara (spöke, skelett, Spiderman eller Star Wars), så jag fick köpa en svart kåpa à la Döden. Storlekarna var lite oklara, så för att inte riskera våldsamma besvikna utbrott på grund av för liten kåpa plockade jag på mig både small och medium. Att Buttericks inte praktiserar öppet köp var bara att tugga i sig.

Bengt Ekerot som Döden, inte sexåringen.

Men tjejen i kassan tyckte inte att det var bra att jag skulle köpa en kåpa för mycket, så hon drog fram måttbandet och mätte, och övertalade mig att medium skulle bli på tok för stor. Så jag gick därifrån som nöjd kund.

(Sedan blev det besvikna utbrott i alla fall, för att jag inte köpt en spök-, skelett-, Spiderman- eller Star Wars-dräkt. Men det är en annan historia.)

På vägen hem gick jag in på matsilverbutiken. Där var jag förbi för några dagar sedan för att få hjälp med svarta fläckar på några av mina ärvda skedar, och då pratade jag med en jättetrevlig tjej som kom med olika förslag. När det visade sig att jag redan hade prövat alla de, bad hon mig ta med mig skedarna så hon kunde titta närmare på dem.

Men den här gången var hon inte där. I stället fick jag prata med en dam som meddelade att det bara var att skicka in dem till fabriken för att "återställa ytskiktet" eller något liknande, och att det enda vettiga var att göra det med samtliga delar för att de skulle se lika ut. Någon prisuppgift kunde hon inte ge, nehej. När jag ifrågasatte det rimliga i att skicka iväg 112 delar silverbestick, varav ca 100 looks perfectly alright to me, utan att få veta innan vad det kommer att kosta, pekade hon anklagande på min ena medhavda sked och utbrast: "De kostar ju 5 000 om man köper nya!" Jag blev så paff att jag inte kom mig för att påpeka det väl överdrivna priset – sure, de är dyra, men inte riktigt så – men fann mig i alla fall tillräckligt för att ifrågasätta den logiken: Jag skulle inte ha råd att köpa dem nya heller.

Efter att hon erbjudit mig avbetalning på den ännu okända putsningskostnaden virade jag in mina bestick i hushållspappret igen och gick därifrån. Antagligen var det sista gången jag var inne där.

Mina stackars skedar.