onsdag 10 oktober 2012

Personligt samtal

Med början den här terminen går 8-åringen med pappa på karateträning en gång i veckan. I början gillades det inte alls av 6-åringen, som inte gillar att folk gör saker utan honom. Nu, efter några veckor, börjar han vänja sig och verka tycka att det är rätt okej att få vara ensam med mamma.

Jag gillar i alla fall att vara ensam med honom. Vi sitter och läser varsin tidning medan vi äter, och barnkanalen pratar i bakgrunden, men hinner ändå med ett personligt samtal. I dag handlade det om saker som händer i skolan, och som jag har lovat honom att inte berätta för någon annan. Lojaliteter med kompisar förhindrar vidare spridning. Men det är tydligt att han har ett sinne för rättvisa och medmänsklighet, min lilla son. Det är många stora tankar som susar omkring under den ljushåriga skulten.

Min lilla bubbe.


2 kommentarer:

Maria Korpskog sa...

och jädrar vad söt han är!

Malinka sa...

Ja, han är ju det, mitt lilla hjärta. Syrran också. Vi undrar ibland hur det gick till, för så söta var/är inte någon av oss.