En stackars liten sötprick fick hämtas in till vardagsrummet eftersom det smällde så hemskt strax före tolvslaget. Hon satt halvsovande i mitt knä, med ena örat tryckt mot mig och handen över det andra.
Gullpånken sov igenom bombardemanget.
Det ekar och brakar och ka-bommar något alldeles särskilt här, på gatan förstås men värst är det på gården. Det är som att det skjuts raketer inuti en jättestor trumma.
1 kommentar:
usch stackars liten! hoppas allt är bra annars. vi syns nästa vecka hoppas jag? det kommer bli en tuff tillbakagång till vardagen känner jag... kram kram
Skicka en kommentar