Tänk om man vore en aktiv och sprudlande människa! Tänk om man steg upp på morgonen, sprudlande av livsglädje och otålig att få komma ut och göra saker: gå ut och leka med barnen i parken, göra i ordning lite fika och njuta av det vackra vädret!
I stället hasar man omkring i lägenheten, med ett öga skamset riktat mot den blå himmel som syns ovan husen på andra sidan gatan och det andra lika skamset riktat mot dammtussarna på golvet. (Väldigt vindtyrig blir man.)
Barnen sitter framför tv:n och glor. Ibland får de något ryck och leker en liten stund, och då passar man på att stänga av tv:n. Och två minuter senare vrålar de för att man stängt av! Maken till fräckhet.
Tur att barnen är ute en massa på dagis. Tur att där arbetar engagerade pedagoger som ser till att de både får luft och har utvecklande saker att göra. Kanske finns det en chans att de inte utvecklas till lika stora soffpotatisar som sin mor.
2 kommentarer:
Känner igen det från hur det var när vi bodde i lägenhet. Det blir ett litet projekt att gå ut. Nu öppnar man bara dörren och släpper ut treåringen. Det räcker med en tomt stor som ett frimärke!:-)
:-)
Skicka en kommentar