Till slut blev jag räddad av H&M. Inget på rean, men några blusar till sedvanligt lågt pris. Så att jag inte behövde gå hem tomhänt och deprimerad. Det ända som är värre än att hitta saker som man behöver/vill ha men inte har råd med, är att ha avsatt pengar för att köpa grejer man behöver och sedan inte hitta något.
Och på vägen hem gick jag förbi köksutrustningsaffären och köpte två Margarete-skålar. Så.
1 kommentar:
Och visst är det lustigt att det nästan alltid bli så?
Är det någon variant av Murphys lag?
Skicka en kommentar