Jag har aldrig haft tålamod att sola; senast jag var mer solbränd än i förbifarten var den där sommaren 1994 – måste referera till den som den där sommaren eftersom den liknade ingen annan del av mitt liv – men då var jag å andra sidan brun som en pepparkaka. Blir så när man tillbringar 10 timmar om dagen på Lappis-beachen, eller egentligen 5 timmar på beachen, 5 timmar i vattnet.
Men nu – nä. Det är ju så svårt att läsa i solen och så blir man svettig. Den bästa platsen är en sittplats i skuggan, helst spelande skugga under ett träd. Precis en sådan är vår trapp så här dags, så dit tänker jag dra mig nu.
1 kommentar:
Läste tillbaka och förstod läget. Lider med dig och hoppas att du kan få någon typ av svar asap. Stå på dig om endokrinologen, du ska dit!
Skicka en kommentar