Det är viktigt med en bäddad säng

Sonen, snart fem år, är en ordentlig typ. Han plockar utan knot och uppmaning ihop sakerna efter sig på förskolan, spontanstädar ibland barnrummet när golvet är lite väl nedstökat med grejer och ställer alltid noggrant sina skor på därför avsedd plats i hallen, till skillnad från resten av familjen. På senare tid har han börjat bädda sin säng på morgnarna också. Vad jag inte varit medveten om, eftersom jag så gott som alltid kommer upp ur sängen sist av familjen, är att han bäddar också när han vaknar mitt i natten och går in och lägger sig mellan oss.

På landet är vår säng lite för smal för att vara bekväm för två vuxna och ett barn, så när han kom till oss tidigt i morse gick maken in i barnens rum för att lägga sig i hans säng. Och möttes av detta:

Björnen Astrid vaktar den ordentligt bäddade sängen.
(Obs: bilden är en rekonstruktion.)

Direktadresserad reklam med märklig mojäng

Jag avskyr all denna direktadresserade reklam, som skickas till mig utifrån att jag är kvinna och i 40-årsåldern: bokklubbar, erbjudanden om tidningsprenumerationer, om tallriksprenumerationer – tallrikar! som man samlar! i serier! med blomstermotiv! – och tros- eller strumpprenumerationer: "Du kommer aldrig att stå utan nylonstrumpor!" Okej, så här är det, alla ni tros- och strumpmänniskor: Jag bor mitt i Stockholms innerstad. Det tar tre minuter att gå till Åhléns och de är öppna varje dag.

Idag var det Bonniers bokklubb som stod för irritationen. Kanske skickar de till mig för att jag har varit med en gång, men det var säkert 20 år sedan. Jag är i vilket fall inte intresserad, faktiskt är jag så ointresserad att jag inte ens orkar leta reda på ett sätt för att få dem att plocka ur mig ur registret. Om det nu går.

Ah, nu kollade jag adresskällan! (Ni vet att det måste stå adresskälla?) De får min adress från Adlibris! M'allå!!! Varför skulle jag vara intresserad av en bokklubb, där någon annan väljer ut vilka böcker jag får beställa, när jag kan gå in på, ja bevisligen brukar använda Adlibris för att beställa böcker ur ett betydligt större sortiment?

Men! I alla fall! Den här gången kom det, utöver fan-tas-tiska erbjudanden om skålar, med en märklig mojäng. Ingen förklaring någonstans vad det ska föreställa vara, inget omnämnande någonstans i reklammaterialet.

Den märkliga plastmojängen. Lite otydligt p.g.a skugga, men den är jämtjock.

Vad kan det vara?! Knappast ett bokmärke, den är för tjock för det och dessutom vill man inte att bokmärken ska sticka upp så mycket. Ett nässkydd? För en väldigt bred näsa? Nej, jag förstår verkligen inte. Den borde ha något med läsning att göra, tycker man, men med vad?

Ett morgonbråk och vad man kan dra för slutsatser av det

I morse tänkte jag fel, att dottern ska vara i skolan senast kl. 9 som förra läsåret i stället för kl. 8.30 som gäller nu, och så blev det jättestressigt och så välte jag ut sonens vattenglas och så var det med det humöret och så skrek jag och maken på varandra precis innan han gick (fast det var mest jag som skrek, brukar vara så). När jag och barnen satte på oss skorna för att gå tittade dottern lite försiktigt på mig och sa: "Jag blev rädd när ni var arga", och så pratade vi lite grann om att alla blir arga på varandra ibland, men så blir man sams och allt är bra sedan.

Vad jag inte sa var att anledningen till att hon blev rädd är att vi i princip nästan aldrig grälar – är sällan  särskilt osams (även om det händer). Det känns skönt att kunna konstatera det.

Snabbvecka

Hoppsan, vad hände med den här veckan? Alldeles nyss var det söndag, sedan tog den stort hopp till onsdag och så torsdag. Det är inte det att jag inte minns vad jag gjort måndag och tisdag, det känns bara som om det var mer komprimerat än spritt över två dagar.

Nu sitter jag i en sådan där irriterande tidslucka, när man snart ska gå iväg (till naprapaten) och inte riktigt hinner sätta igång med något nytt efter den senaste aktiviteten (lunchen). Alla smågrejor som jag kunde ha pysslat med fixade jag när jag kom till lokalen, lite tidigare än vanligt för mig.

Dagens att göra-lista

Att göra i dag:

• skicka iväg familjen till landet
• sova några timmar till
• äta lunch
• ta ur och ladda om diskmaskinen
• läsa bok och dricka kaffe
• duscha och göra mig i ordning
• äta väldigt tidig middag
• åka till Mariatorget och Rival för att gå på "Kvinna och partiledare – ett samtal om maktens strukturer i Sverige".

Det tycker jag blir ett bra dagsverke.

(Den som vill se samtalet men inte kan komma kan se det live på Feministiskt initiativs Bambuserkanal, http://bambuser.com/channel/Feministisktinitiativ. Dessutom kommer SVT Forum att spela in samtalet och sända det den 23 augusti. Därefter går det även att titta på http://svtplay.se!)

Oh god, is it Friday?

Nädå, det är inget större fel på fredagen. Jag kom bara på denna oerhört vitsiga rubrik och var tvungen att använda den.

Rapport från dagen: Dagis har planeringsdag och sonen var med pappa på jobbet. Det gick väl så där, med jobbet. Skolan har planeringsdag och dottern var hemma med mamma. Det gick rätt bra, med en tråkighetsdipp vid 14.00. Detta åtgärdades genom tidigarelagt fika.

I detta nu står maken i köket och lagar mat: kött, pommes frites och rödvinssås enligt sonens önskemål, och lyssnar på Iron Maiden. Tror jag det är. Sonen hjälper till med rödvinssåsen. Dottern sitter vid pappas dator och gör något på Bolibompawebben (hennes dator, den nyaste av dem alla, har lagt av). Jag sitter vid min dator, uppenbarligen, surrar och dricker en öl.

S.k. ögonblicksbild.

På tv:n visas "Mu, bä, dubbelkvack" vilket ingen visst är intresserad av och som blandar sig på intressant vis med ironmaidandet från köket. Från köket hörs också arga rop: "Jävla skitspis! Sjukt jävla dålig spis! Den sabbar ju allting!" – vi har en gasspis som inte vill hålla lågan igång. Vi är inte heller särskilt noga med att inte svära inför barnen.

En typisk fredag i det malinkska hemmet, faktiskt. (Vi måste byta ut den där spisen. Vi har svurit över den i flera år nu.)

Från skrivbordsstolen

Skriver på ett inlägg om vår fantastiska Italien-semester men märker att det är väldigt hårt jobb, av någon anledning. Jag ska skriva något, för vi hade det så himla bra, men det kommer inte bli något direkt höjdarinlägg. Och det kommer att ta ett tag att få ihop.

Önskar så att min kropp samarbetade med mig och lade ner surret och ostadigheten så jag kunde börja röra på mig. Skulle verkligen behöva komma igång igen, det är kanske inte så förvånande men ganska skrämmande hur kroppen har ramlat ihop på de här månaderna. Plus 7 kg och minus typ alla muskler som inte är absolut nödvändiga för att hålla sig upprätt och andas. (Något av de där pluskilona härrör säkert från sommarens intresse för matemulsioner av olika slag, men ändå.) Jag får träningsvärk av att gå till tunnelbanan … Illa.

I gamla hjulspår

Jag hoppas i alla fall att jag är tillbaka i de gamla hjulspåren, lite åtminstone. Känns hoppfullt i dag, men så osäkert att jag inte vågar planera framåt. Tillbaka i lokalen efter sommaren är jag definitivt.

Egentligen har jag inte varit här i någon större utsträckning sedan i slutet av februari. Deprimerande att tänka på, så det ska jag inte göra nu.

Det jag ska göra nu är att arbeta lite. Få se, var har jag pennorna …?

Bu för söndag

Söndagar på landet är alltid lika trista, oavsett om de avslutar semestern eller bara följer på en lördag. Eller egentligen är det inte söndagarna på landet i sig som är trista, de är faktiskt väldigt bra; det trista är förstås att man ska packa ihop sig och lämna huset precis när det känns som bäst. Och det slår inte fel, det är alltid på söndagarna som det känns som bäst. Dessutom brukar det vara finast väder då, men så var det inte nu: lördagen var faktiskt betydligt väderfinare.

Jag tänkte också i går kväll på det underliga faktum att jag älskar landet-huset och vill alltid vara där, men skulle inte för mitt liv vilja bo där jämt. Kanske om det låg någonstans i utkanten av Vasaparken, men inte annars. Så det är ju rätt tillfredsställande att komma hem till lägenheten, också. När man väl lyft in alla påsar och kassar och packat upp dem. Någon gång på måndagskvällen …

Såsigt

Vi försöker avsluta sommaren med flaggan i topp: årets grillfavorit hamburgaren, med coleslaw med aioli i, à la Smaskens-Annika. Det var i alla fall med de recepten vi började, nu har jag glidit iväg med egna tillägg och fråndrag.

Men hur jag än har gjort har jag inte fått aiolin att bli majonnästjock den här sommaren. Det har alltid gått förut, och det här bekymrar mig mycket så jag har försökt med mitt gamla majo-recept, med Annikas aioli, med improvisation, med recept från en annan kokbock, med handvisp, med mixer, med elvisp … Men det finns en viss gräns i vår mathållning för hur mycket aioli och majonnäs det behövs, och i och med dagens dos vi har nog nått den. Med råge.

Och fortfarande blir det mest sås av det hela. Gah.

Enter: sensommar

I dag är det tydligt och klart sensommar. Inte höst, för fanken, men inte längre bara sommar. Vet inte om det innebär att jag hade rätt häromdagen eller om jag bör be om ursäkt för mitt utfall, men det är bara att konstatera: Högsommaren är förbi. Alla kommande dagar med värme är undantag som bekräftar regeln.

Jag hade tänkt att illustrera detta faktum med en bild på naturen, inklusive en gulnande björk som inte alls klarade av torkan som var förut, men det blev bara en grön tapet. Måste skaffa en riktig kamera, Iphonen räcker inte alls. Går inte att zooma vettigt och jag gillar verkligen inte det här att kolla motivet på en skärm som dessutom inte går att se något på när det är för ljust. Så här kommer en bild på barnen, som i detta nu (eller okej, för en timme sedan) tillsammans med sin far är på väg meddelst Waxholmsbåt till Gröna Lund.

Från vänster: Sötprick, Gullpånke.

Typish!

Äntligen mår jag lite bättre efter en dryg veckas skov med högt högt susande öron, högvoltssurrande i kroppen och illamående – nu surrar det som vanligt lite i bakgrunden – och går ut för att klippa ner den förbaskade rosbusken som växt till sig för mycket och sträcker sina taggar mot oss på trappen.

Och så börjar det regna.

Det är kanske lite egocentriskt att koppla ihop de två sakerna, eftersom det har regnat en hel del de senaste dagarna. Men ändå.

Typish.

Inget sommarslut här, inte

Det verkar som om den övervägande delen av min bekantskapskrets börjar jobba i morgon. Det anar jag eftersom folk plötsligt börjar snacka om att sommaren är slut: mina Facebook- och Twitterflöden är fulla av sådana kommentarer.

Den sjunde augusti ska alltså sommaren vara förbi, för att det regnat under dagen? Kom igen!

Sommaren tar slut den 15:e augusti, för då är vår semester slut. Oavsett om det regnar eller är 27 ° i skuggan.