I morse tänkte jag fel, att dottern ska vara i skolan senast kl. 9 som förra läsåret i stället för kl. 8.30 som gäller nu, och så blev det jättestressigt och så välte jag ut sonens vattenglas och så var det med det humöret och så skrek jag och maken på varandra precis innan han gick (fast det var mest jag som skrek, brukar vara så). När jag och barnen satte på oss skorna för att gå tittade dottern lite försiktigt på mig och sa: "Jag blev rädd när ni var arga", och så pratade vi lite grann om att alla blir arga på varandra ibland, men så blir man sams och allt är bra sedan.
Vad jag inte sa var att anledningen till att hon blev rädd är att vi i princip nästan aldrig grälar – är sällan särskilt osams (även om det händer). Det känns skönt att kunna konstatera det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar