Söndagar på landet är alltid lika trista, oavsett om de avslutar semestern eller bara följer på en lördag. Eller egentligen är det inte söndagarna på landet i sig som är trista, de är faktiskt väldigt bra; det trista är förstås att man ska packa ihop sig och lämna huset precis när det känns som bäst. Och det slår inte fel, det är alltid på söndagarna som det känns som bäst. Dessutom brukar det vara finast väder då, men så var det inte nu: lördagen var faktiskt betydligt väderfinare.
Jag tänkte också i går kväll på det underliga faktum att jag älskar landet-huset och vill alltid vara där, men skulle inte för mitt liv vilja bo där jämt. Kanske om det låg någonstans i utkanten av Vasaparken, men inte annars. Så det är ju rätt tillfredsställande att komma hem till lägenheten, också. När man väl lyft in alla påsar och kassar och packat upp dem. Någon gång på måndagskvällen …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar