Jag är ensam i lokalen. Dörren står på glänt så man hör trafikbrus, fåglar, klapprande klackar och brottstycken från förbipasserandes samtal. Ja, och så flygplanen på väg in till Bromma.
Himlen är lätt grå och träden är sådär lysande gröna de blir i det här slags mulna ljuset. Det regnar, ett tunt men ihållande stril.
Snart kommer nog någon mer som vill tända i taket, prata lite och sätta på musik. För ögonblicket trivs jag med det lite halvdunkelt gråblå och skrivbordslampans riktade gula ljus.
Lite lugn behöver man ibland.
1 kommentar:
Det känns nästan som om man är där!
Skicka en kommentar