Jag vet inte varför jag egentligen bryr mig om Charlotte Perrelli och hennes familjeliv, men det gör jag. Jag blir liksom alldeles kliig över hela kroppen när hon berättar om hur hon och maken Nicola lever sitt liv, som två separata enheter som råkar bo i samma hus.
I en artikel i Mama berättade Charlotte om sina dagar (pre melodifestivalen). Barnen tar hon hand om, Nicola jobbar. Hon jobbar också, men kring dagistider och med barnflicka när arbetet krockar med yrkeslivet. Nicola jobbar sent sex dagar i veckan så han kan inte ta hand om barnen om kvällarna, men tydligen jobbar pappa tidigt också för mamma sköter både lämning och hämtning. Eller så är pappa trött och behöver sova, kanske.
Charlotte verkar, enligt Mama-artikeln, mest tycka det är skönt att Nicola är borta, för när han är hemma har han så konstiga idéer med barnen. Barnen, de saknar visst inte pappa alls. Och hur skulle de kunna göra det? De träffar honom en dag i veckan!
Allt är så bra, sa Charlotte. Men kanske kom det sista strået sakta nersinglande på flygplatsen i Belgrad och lade sig på kamelens rygg.
Jag är i varje fall inte förvånad.
8 kommentarer:
Jag måste erkänna att även jag funderar på familjen Perelli (inte dagligen och apropå ingenting, men när man råkar se henne i massmedier och det råkar man ju ibland). Och även jag blir kliig.
Ja, det är nåt särskilt med denna kvinna som jag ändå upplever som rätt skärpt och stark. Men det verkar inte vara något särskilt med hennes man, han är väl som män är mest, prioriterar jobbet framför barnen. (Enligt statistiken över uttagna föräldradagar.) Hon i sin tur gör som så många andra kvinnor i karriären, lyckas kombinera både och.
Har alltid funderat över varför män som har egna företag inte kan ta föräldraledigt medan kvinnor startar egna företag för att få mer tid med barnen...
Det är kanske att deras alldeles specifika situation är så extrem.
Båda arbetar som illrar (han alltid, hon i perioder), hon är där för barnen i hög utsträckning ändå – herregud, ungarna går ju sextimmarsdagar! – medan han knappt ser dem sex dagar i veckan trots att han inte ens är bortrest i jobbet ...
"Jag fick ett sms av min restaurangchef när jag klev av flyget i Belgrad. Jag hade glömt att fylla i ett viktigt papper och det var bara att ta första flyget hem. Det känns tråkigt, men så är det att vara företagare, sa han då till Aftonbladet."
Det lät väl ganska genomskinligt? Idag, när man kan faxa och maila över hela jorden måste han vara på plats hemma och fylla i ett papper. Tror inte det. BRA för henne iallafall - jag har också tänkt på la familia Perelli då och då.
DHL! For the love of god, DHL! Fram och tillbaka nästan lika snabbt som för honom att skaffa ny biljett och åka tillbaka.
Jag litar inte på någon som ser ut som en barbiedocka några veckor efter en förlossning. Det måste vara något skumt med henne och hennes familj, vad hon än säger till Mama. =) Jag degraderade henne till barbien from hell under melodifestivalen... Vad roligt att jag finns med på din blogg som ny bekantskap. Det blev jag mycket glad av...
Ja. Jag har också funderat på detta. Vad är det som gör att man som mamma/kvinna går med på att ha det så? Varför vill man leva så liksom? Varför vill HAN leva så?
Tom. jag har reagerat på detta ;-)
Jag reagerade också när hon var med i mama.
Skicka en kommentar