Visst är vi sjuka igen.
Maken har fått något som satt sig på halsen – sedan i lördags är han jättehes, och det blev inte direkt bättre av att han var tvungen att snacka hela dagen i går. Jag börjar få känningar av halsen jag också. Ingen surpris direkt, för jag suger åt mig alla halsåkommor.
Barnen är än så länge (peppar peppar, de är inte hämtade från dagis än!) bara lite snörvliga.
Är inte hösten en underbar tid?
1 kommentar:
Men visst är det underbart ... (eller inte!)
Skicka en kommentar