Jag har en väldigt driftig vän, som ringde i morse och tyckte vi skulle träffas ikväll för att äta och coacha (vafan hetere på svenska?) lite – mest hon mig, då. Det gick inte, för jag är sjuhuhuk, men något satte igång i mitt huvud.
Så jag skickade iväg ett mejl till en uppdragsgivare och informerade om den del av mitt kompetensområde som hon ännu inte var bekant med, och vips! fick jag ett uppdrag.
Tack kära vän!
2 kommentarer:
Okej. Lite Coacha skulle kanske stärka mitt självförtroende också. Jag är snart tillbaka och hoppas på ett svar vad det egentligen är!
Ja, hon är bra, hon. :-D
Skicka en kommentar