Jag ligger i sängen med Gullpånke som håller på att somna. Fönstret står öppet, och utifrån bakgården hörs de typiska ljud som jag kommit att förknippa med livet i innerstan.
Det avlägsna brummandet från en ventilation några hus längre bort. Barn som leker. Matlagningsljud och skratt från huset mittemot. En avklippt mening när den som uttalar den går från balkongen in i huset. Ett fönster som stängs. Klirret och röstsurret som jag misstänker kommer från Wasahofs kök.
Mina hemmaljud.
Söndag kväll
Idag sjunger koltrasten också.
1 kommentar:
Jag älskar dom där ljuden. Därför älskar jag att bo i stan. Att vara en del i ett sammanhang, i en pågående värld.
Skicka en kommentar