lördag 25 oktober 2008

I strupen

I total brist på fantasi och med dotterns önskan om "kom fritt" gjorde vi biff med pommes frites och bearnaise (Lohmanders – bästa färdiga!) till middag.

Strax efter att jag tuggat i mig 3/4 av biffen (och en försvarlig mängd pf med bearnaise) kände jag hur det började göra ont i matstrupen i mellan-brösten-höjd. Det har jag upplevt förut, när jag äter något svårtuggat snabbt, men nu gav det inte med sig. Det kändes som om matstrupen inte lyckades få ner maten mot magen.

Till slut var jag tvungen att gå in på toaletten och – trots att jag inte kände mig det minsta illamående – försöka få upp maten. Det som kom upp (ursäkta!) var inte något kräks, utan liksom (ursäkta igen!) slemmiga tuggade men helt osmälta klumpar. Tre–fyra klumpar senare lättade det onda.

Men vad var det? Jag tuggar maten, jag lovar!

7 kommentarer:

bengt sa...

Jag är en kräkare, be någon mig att spy här så gör jag det.
Kanske jag kan vara jouravande....

Chrissan sa...

Lohmanders är outstanding!
Mer Lomanders till folket!

Bloggerskan sa...

Jag tror att vi är sämre på att tugga än vi tror. Särskilt kött som ju är rätt hårdtuggat. Jag opererade mig och var ett tag tvungen att endera äta helt passerad mat eller passera den i munnen. Valde givetvis det senare och jag kan säga att det tog bra mycket mer tuggande än jag var van vid.

Sen så har jag också haft problem, tidigare, med att magmunnen på nåt sätt låser sig och att man tror man skall dö av kvävning. Alltid i samband med att jag åt kött. Tror att stress kan bidra, men det är min egen diagnos...

Anonym sa...

Lohmanders...mmmm. Vi har snöat in på café de paris just nu. Lite mer sting i än bearnaisen.

Malinka sa...

Jag har märkt att min mage inte riktigt hänger med på helt nötkött längre (köttfärs går för det mesta bra) – vådan av att äta allt mindre karnivora produkter antar jag. Men att strupen skulle klaga hade jag aldrig tänkt på förut.

Anonym sa...

Jag säger bara pommes fritesen! Händer mig varje gång jag äter det som ensamrätt.

Anna sa...

Det där känner jag igen. Min man har problem med magmunnen på ett sätt som påminner väldigt mycket som det du beskriver. När han sväljer svårtuggad mat eller tar för stora klunkar av alkoholhaltiga drycker blir scenariot som ditt. Hitintills har han dock klarat sig genom att sträcka ordentligt på ryggen och liksom få klara "vägar". Då slinker det ner efter en stund.

Svärfars enda, men betydligt mer dramatiska, händelse orsakades av en stor tugga vildsvinskött. Han förstod inte heller något när den fastnade, för han var så säker på att han INTE satt den i halsen.

Så har jag fått ordbajsa lite, utan en aning om huruvida det var till någon hjälp...