Förra året höll vi på att förgås av barnens ständiga tv-tittande. Tv:n stod på jämt och ständigt, och vi hade helt tappat kontrollen över filmer och Bolibompa. Ungarna låg slängda i soffan och gnällskrek efter Aristocats, Byggare Bob och Barnkanalen. Vi gnällde på dem och på varandra, men orkade inte riktigt ta tag i saken. Varför kan man ju undra. Allmän uppgivenhet, bara.
I år bestämde vi oss för att inte hamna i samma tv-fälla igen. Och det har faktiskt fungerat. Barnkanalen får stå på tidiga morgnar (så att föräldrarna får sovmorgon ...), men stängs av klockan 9 prick. Inga vrål, inga soffhängande ungar och inte mer än två Aristocats-visningar i veckan. Pust!
1 kommentar:
Låter bra. Vi jobbar hårt på att upprätta någon form av rutiner här hemma kring detta som dock inte orkar uppehållas jämt. Men vi kämpar på. Är i alla fall inte helt ur kontroll men det innehåller fortfarande lite för mkt tjat.
Skicka en kommentar