Maken skickar en bild på en katt som han träffat på utanför farmors hus, vars gräsmatta han är och klipper. Visa för barnen, lyder uppmaningen som följer med mms:et. Så det gör jag.
Sötpricken mumlar något distanserat uppskattande, som om hon vet att det är vad som förväntas, men Gullpånken frågar på samma gång uppfordrande och undrande: Vadå den katten där?
Hans standardfråga, jämt och i vilket sammanhang som helst: Vadå …?
Mamma går genom rummet för att hämta något på verandan: Vadå du går där?
Pappa svarar med ett förstrött mm-mm på något som Gullpånken säger: Vadå du säger mm-mm?
Någon på Allsång på Skansen dansar konstiga steg: Vadå dom dansar så?
Syster yster försvinner ut genom dörren, på väg till sin nya kompis: Vadå Sötpricken går någonstans?
Så vi har börjat säga så, vi också: Vadå det regnar? Vadå ingen lagt öl i kylen? Vadå glömt köpa ny grillkol?
Pröva själv, det tar udden av det mesta.
1 kommentar:
Haha! Underbart. Vi har börjat använda Alvars betryggande "jooorå" och "näärå" i alla sammanhang. Typ: "Det är väl min sovmorgon i morgon?" "Näärå." "Köket kommer inte att bli klart innan dagis börjar om." "Jooorå."
Skicka en kommentar