Det ligger en vaccinpåverkad make i sovrummet och slumrar. I går var han jätteuppåt för att han också fick spruta när barnen tog sin andra, i dag tror jag att just den glädjen är lite nedtonad.
Utanför lyser adventstjärnor och dito stakar upp stadsmörkret. Nu fattas det bara lite snö och så kunde jag kisa en aning (sådär så att jag blundar) och så kunde man tänka sig att min gata var Tomtebogatan och att det var Ture Sventons jul.
Eller så kunde jag ta en sväng genom Tegnérlunden på väg till dagis, för att se om Bo Vilhelm Olsson sitter på sin bänk. Fast det var visst i oktober han satt där, säger Wikipedia.
Sånt tänker man på när det är eftermiddag, mörkt ute och man inte har någon större lust att lämna värmen för att gå ut. Kan inte någon bara komma förbi med barnen? Hemleverans funkar ju med mat.
4 kommentarer:
Oj, du skriver fint och roligt på samma gång. "Hemleverans av barnen" är kanske en affärsidé? Något för mig?
undrar medelålders med utflugan barn (också hustrut till en) och lagom tråkig arbetsplats på Sabb.
Tack Marie!
Med tanke på dagens hämtning tror jag att det finns en stor kundkrets för hemleverans av barn.
Jag hade då gärna sluppit den först fylledansande* och sedan asfaltsittande, gråtgnälliga treåringen.
*som i "protestdansar som en full person går"
Jag tror det finns. Om man verkligen vill. Hos Hemfrid, typ. De gör vad som helst bara betalar.
Jag rekommenderar växelvis hämtning av varandras barn, i lag med lämpliga dagiskollegor. Eller samtidig hämtning med påföljande matlag hos den ena familjen.
Skicka en kommentar