Hjälp vad trött jag är på detta ständiga tjafs. Om än det ena, än det andra. Tjafsar de inte med varandra, så ställer de upp enad front och tjafsar tillsammans med mig. Det är som att försöka släcka en gräsbrand: precis när man kvävt en eldunge, dyker en ny upp lite längre bort.
Tjafset. Månadens "det värsta med att vara förälder" och "jag står fan inte uuuuut!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar