Hittills i dag har barnen varit oväntat men efterlängtat normala – något litet tjafs förstås, men de har lekt lugnt tillsammans nästan oavbrutet. Och med hjälp av Snövit-filmen har jag kunnat ligga två timmar i sängen och läsa utan mer än ett handfull avbrott för äppeldistribution och liknande.
Märkligt. Och nu undrar jag när sammanbrottet kommer ...
1 kommentar:
Ah. Låter ljuvligt. Och du, det kommer antagligen inte, sammanbrottet. Gott nytt år!
Skicka en kommentar