Vad Facebook är bra för

Varenda gång Facebook debatteras blir jag så trött. Det snackas om att "folk visar upp sina bra sidor" och att man "försöker göra sig bättre än vad man är", att användarna använder det för att "snoka" på andra människor och att statusuppdateringarna är fyllda med banaliteter.

Jag undrar var de människorna som gör så är. De finns inte bland min vänkrets i alla fall. Visst, det dyker upp en massa trivial info – min vanligaste status är nog en variant på "är trött" – men det är också ett samtal, ett sätt att dela sin vardag, hur den än ser ut, med alla upp- och nedgångar. När man berättar om hur man helt ballade ur vid lämningen av förskolebarnet, och sprang från förskolan gråtande, får man själv uppmuntrande klappar på axeln och andra får bekräftelsen om att sådant händer alla.

Det är inte att visa hur perfekt man är. Det är att dela med andra att man bara är en människa.