Jaha, nu har den försvunnit igen, träningen. Den är som bortblåst, utplockad ur mitt huvud och antagligen gömmer den sig i något dammigt hörn i lägenheten tillsammans med en leksaks-Saab som Sexåringen lekte bort för fyra år sedan, ena gummiödlan som Fyraåringen slängde upp i luften och aldrig kom ner (märkligt men sant!) och lilla rivjärnet som en besökande ettåring kravlade iväg med och sedan inte har återfunnits.
Det är förkylningar och tidstajta arbetsperioder i kombination med korta dagar när maken är bortrest som gör att träningen ramlar av min prioriteringslista. Frågan är bara hur man får upp den på listan igen?
3 kommentarer:
Berätta för mig när du funnit svar på sista frågan.
Man bryr sig inte om att försöka få upp den på listan. Man bara går iväg.Som en målsökande zombie, trotsar alla tvivel. /Vis av erfarenhet
Jag vet inte, tyvärr, efter några veckors seg förkylning känns träningen rätt avlägsen i mitt liv också.
Men nu har jag i alla fall mejlat dig numret till snickaren vi använde!
Skicka en kommentar