Här är Gillis och Villis (möjligen Gillis och Hillis eller Hillis och Villis – eller tvärtom)!
Barnen fick dem när snälla Rusty och Lillrusty tog med Sötpricken på Aquarius i mars när jag var sjuk och maken bortrest. De ser kanske inte ut sådär jättemycket för världen, och när de dök upp trodde jag att de skulle vara bortglömda, borttappade eller sönder (de är gummiaktiga och mycket lockande att dra ut lååångt) inom en vecka.
Men de är förvånande hållbara och fortfarande extremt populära, särskilt hos Gullpånken. Sista dagarna han var på sjukhuset och började bli lite piggare frågade han oavbrutet efter Gillis och Hillis. När de försvunnit under en tidigare lek måste man genast leta reda på dem när han vill ha dem, för annars blir det gråt och tandagnisslan. De sitter ofta på stora brandbilens stege tillsammans med en rad bilar.
Hade jag sett dem i Aquarias shop hade jag nog tyckt de var skräp (huruvida det var billigt skräp får Rusty säga ;-)), men allt är inte skräp som ... eh ... är lila och rosa gummiödlor.
3 kommentarer:
Jorå, de är billiga. Så billiga att på Universeum i Göteborg får man en gratis till maten. Men det är nåt med dem. Sötpricken valde själv ut dem bland ett hyggligt utbud av "vettigare" saker. Och Lillrusty saknade sin egen glömda röda så mycket att vi fick be att få den skickad. Skönt att Gillis och Hillis hittat sin plats i gummiödlelivt!
Ha ha, min 3åring låter en ödla åka med på legobyggen alt bygger nån förarhytt eller hus åt den. Dock har vi ödlor som tappat en och annan fot orsakad av ovarsam hantering från lillasyster.Våra kom från Universeum.
Å ja! Vi har också två hemma. Gamla, dammiga men ack så populära. Inköpta på Skansen.
Skicka en kommentar