Än så länge vet vi inte så mycket. Det var ju inte hjärnhinneinflammation. Teorin om någon slags skelettinflammation verkar inte heller trolig, men är inte avskriven; i morgon ska det göras en kontraströntgen för att fortsätta undersökningen där. En läkare funderade på om det kunde vara Bornholmssjukan men även om vissa symptom stämmer är andra helt frånvarande (för att inte tala om att Gullpånken är den enda drabbade, såvitt vi vet). Vi väntar fortfarande på resultaten av blodproven, och får dem förhoppningsvis i morgon.
Det värsta just nu är att han är så hemskt ledsen – ledsen, arg, bedrövad, deprimerad. Han vill hem, och han får inte. "Vad vill du göra?" frågar vi och menar leka eller läsa elller något. Svaret blir "Jag vill åka hem!" Han äter knappt och vill inte göra något nytt; ligger han i sängen och tittar frånvarande på Barnkanalen vill han fortsätta med det, sitter han i vagnen och stirrar vill han fortsätta med det och lyfter man över honom till sitt knä i soffan vill han fortsätta sitta där. I korta stunder kan man fånga hans uppmärksamhet och kanske gosa och skoja lite, men han förlorar snabbt intresset och vill dra sig in i sig själv igen.
Vad fan gör man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar