Sedan Gullpånken blev sjuk och jag kunde locka med rafflande (eh) rapporter om hans tillstånd, har antalet läsare av bloggen ökat markant. Eller ska jag säga oftare återkommande läsare; det kanske är samma människor som bara kollar in mer kortare mellanrum.
Om vi nu bortser från att jag drabbas av en kombination av prestationsångest och habegär – måste skriva ofta och intressant så att alla läsare inte tappar sugen – så är det apkul! Men man blir ju nyfiken – vilka är ni som läser? Några av er är gamla kompisar och dylikt, och de återkommande kommentatorerna känner jag ju igen, men även om jag skrapar ihop er i en stor hög blir det inte 60+ stycken.
Berätta! Och rösta i den något konstigt formulerade omröstningen till höger.
21 kommentarer:
Det är bara jag som röstat just nu, och du vet ju varför jag hänger här ;-)
Dessutom använder jag bloglines, så jag ser när du har nya inlägg. Smidigt.
Fler nya inlägg = fler besök.
Det närmaste är väl att jag typ känner dig.
Jag är här!
Via tjockalocka! Som jag nog bara hittade av en slump, minns inte. Är tvåbarnsmor och arbetande så man relaterar ju...
Via tjockalocka, brukar tittain en gång om dagen, men visst har jag kollat mer ofta när det var som oroligast för ditt barn.
Kommer inte ihåg om du hittade till mig först eller jag till dig. Via Cec var det säkert i alla fall eftersom henne känner vi båda. :)
Via Huskorset. Minsann.
Vi "känner" ju varandra från den där icke namngivna sajten där du var min första "vän" när den startade för läääänge sedan!
Kajsa, jag tror jag hittade dig först. Men inte via Cec, för hon blev väldigt förvånad när jag dök upp och kommenterade hos dig! Nä, jag tror du kommenterade hos någon jag läser.
Despinetta, när du försvann från dendärsajten skickade du ett pm med kontaktuppgifter – det har jag slarvat bort!
Jag hittade hit via feministdebatterna som pågick för något år sedan mellan främst Tjockalocka och Annas kaos så som jag minns det. Jag tyckte att du skrev kloka saker och har sedan dess ströläst både här och hos Tjockalocka. När din Gullpånke var sjuk tittade jag definitivt in oftare och tänkte mycket på er trots att jag inte känner dig alls!
Själv finner jag inte tid och ro att blogga, försökte en sväng i våras men det ledde bara till trist uppdateringspress. Av den anledningen kommenterar jag sällan på folks bloggar, det känns som att anonyma kommentarer inte är så roliga.
Är själv feminist, har ett barn, en man, ett jobb och en termin kvar på studierna. Jag tycker att det är skönt att läsa om andra småbarnsföräldrars vardag när jag kan känna igen mig i de grundläggande värderingarna.
Jag hamnade på din blogg via Översättarhelenas. Jag är själv alldeles färsk översättare i frilansarträsket, med ett år kvar till universitetsexamen, och läser (med stigande fasa och skratt om vartannat) om dina egna vedermödor i språkbranschen och i familjelivet. Det är på nåt sätt tryggt att ta del av någon annans erfarenheter när man vet att man själv kommer tampas med liknande problem.
Så fortsätt skriv!
Med hälsningar från sköna Skåne
Och jag! Mest för att du kommentrat mer hos mig vilket har påmint mig om din blogg. Inte pga sjukan alltså!
Hej hej!
Jag hittade hit via någon annans blogg, vet inte vilken. Och det bara råkade vara under sjuktiden.
Jag hänger nog kvar, inte minst för att du skriver BRA grejer utifrån ett feministperspektiv, jag skriver under på båda dina inlägg om våldtäktsbegreppsdebatten.
Åtgärdat!:-)
Tja, din gullponkes sjuka fick mig att bli mer regelbunden i mitt bloggbesökande, inte bara din blog, utan alla de som jag oregelbundet läser
Jag hittade också dig hos Huskorset, gillar det du skriver (och kände en viss samhörighet med din röriga mage).
Själv är jag arkitekt och bor på landet i Skåne med man och två små flickor (att de är små skulle de förstås själva inte alls hålla med om, de är 8 resp. 5 år). Har alldeles nyss skaffat mig en egen liten blogg.
Det är väl bara jag som av andra anledningar, som har med min vardag och mitt datoranvändande att göra, som varit mer sällan här på senaste tiden! Eller, så känns det i all fall. Fast jag har tänkt på er!
Jag läser din och de flesta andra bloggar via RSS, och hur ofta jag gör det beror mest på hur mycket ledig tid vid datorn jag har. Men visst hoppades man på goda nyheter från din blog nu när GP var sjuk.
Förresten, syns även RSS-besök i statistiken?
Nej, vad jag förstår syns inte rss-läsarbesök.
Jag läser alltid, oavsett sjukor eller inte sjukor -- men ofta lite i efterskott och tyvärr bara i RSS-läsare. Så jag syns inte jag heller.
Därför skriver jag nu en kommentar. Såja. Synlig!
Skicka en kommentar