Vattendjur

I går kom det med jämna mellanrum sskor och uskor och satte fram juiceglas framför Gullpånken. Han ville inte ha, smuttade kanske lite men var inte särskilt intresserad av att dricka. Jag tänkte inte så mycket på saken.

På kvällen när maken var tillbaka för att låta Sötpricken hälsa på sin bror, kom en av sskorna och undrade över hur mycket han druckit egentligen under dagen. Om han inte fick i sig mer vätska på egen hand måste de lösa det på annat sätt. När maken berättade för mig kunde jag upplysa att jo då, han hade druckit nästan två dricksglas juice under eftermiddagen, och larmet blåstes av.

Under kvällen började jag fundera. Juice. Det erbjöds ju bara juice hela tiden, och själv var han ju måttligt intresserad av att ta några initiativ. Så jag plockade fram ett glas vatten, och det svepte han.

Så enkelt var det. Han ville inte släcka törsten med juice, han ville ha vatten. Man behöver inte vilja klunka sött bara för att man är barn.