I går eftermiddag satt jag i lokalen och undrade om jag var sjuk eller bara trött. Ibland är det en tunn skiljelinje mellan de två fenomenen, men om man har tänkt sig att träna är det viktigt att veta vilket.
Vid fyra var jag säker: sjuk. Så jag tog med min oanvända träningsväska hem med avsikt att kollapsa på sängen resten av kvällen. Men som det plägar bli i barnfamiljer, blev det mer zombievandrande i lägenheten än sängläge.
Det värkte i kroppen och jag hade feber och huvudvärk. Svininfluensa/nya influensan/A(H1N1)? Nej, om det inte var en extremt kort och lindrig variant. För idag känner jag mig visserligen vissen, men har ingen feber just nu och kroppen värker inte mer än vanligt.
Maken tog med sig Gullpånken till jobbet, och med Sötpricken på fsk kan jag ägna åtminstone halva dagen åt att bara vara just lite sjuk. Gud så skönt.
2 kommentarer:
Det jag saknar allra mest från "innan barn"-tiden, är just lugn och ro till att få vara sjuk. Kunna ligga i soffan med en godispåse och feber och bara vara ynklig. Utan att barn ska äta upp godiset, rida på ryggen som en häst, också ligga på kudden, bestämma över vad som visas på tv.
Att få vara (lagom!) krasslig och sjuk kan ibland vara en småbarnsförälders himmelrike. Så länge man är ensam!
Har du en spikmatta Malin? Works every time for me. Quick-fix avslappning och jag låtsas att det förstärker immunförsvaret också.
Skicka en kommentar