Lilla gubben fick komma hem i kväll. Han är fortfarande inskriven, men behöver nu bara komma in en gång om dagen för kontroll och eventuella nya provtagningar. Antibiotikan plockade de bort, eftersom den inte gjorde någon skillnad – varav man kan sluta sig till att han inte har något bakteriellt – så han behöver inte vara tillgänglig var åttonde timme nu.
Det vi har fått veta under dagen är att skelett och inre organ verkar vara okej. Kontraströntgen* visade ingenting onormalt, bukultraljudet inte heller. Vi talade med veckans ansvariga läkare som menade att huvudspåret är någon slags inflammation. Kanske en inflammatorisk sjukdom à la reumatism. Och det där med att dröjande svar på blododling skulle vara dåligt var en feltolkning av begreppet "negativt" ...
För övrigt gjorde hon åtminstone mig aningen lugnare när hon sa att de var vana vid krångligare diagnoser. "Det är hit de kommer, det som ingen vet vad de är", sa hon. "Vi har nästan alltid ett litet mysterium här."
* De kallade det något annat – "skintröntgen" lät det som. Men jag hittar inte det begreppet någonstans; jag hittar skiktröntgen som motsats till vanlig slätröntgen men det är väl inte samma sak som kontraströntgen. Någon som vet?
8 kommentarer:
Konstigt det där med bloggar, här går jag runt och tänker på er, helt utan att egentligen veta riktigt vem ni är... Håller i alla fall tummarna för bra besked snabbt!
Okej. Skönt att dröjande inte betyder negativ.
Kan bara hålla alla tummar som finns. Att det, trots sjukhuscirkusen och mysterier, är något som går över snart.
Ta hand om varandra. Kram. p.
Malin, kan de ha menat scintigrafi? /Kristina.
Verkar ju som en vettig och förtroendeingivande människa. Bra där.
Tänker på er!
Min mamma som har skelettcancer gör scintröntgen med jämna mellanrum, det är en skelettröntgen. Håller tummarna för er.
Tack alla för snälla ord! Det känns verkligen bättre att få pysa ur sig. Jag trodde allvarligt att jag skulle bli galen de två dagar när jag var utan dator – utan Fejsbook och blogg.
Lo, javisst är det konstigt hur man går och oroar sig för okända människor! Men så blir det ju, när man följt folk ett tag.
Kristina och Jenny – javisst är det scintigrafi! (Som tydligen är vanligt att man gör på hästar, de bästa beskrivningar av metoden som jag hittade rörde just dem.
Håller med de övriga, lite lustigt att man blir engagerad i helt främmande människors liv, men så skönt att läsa att ni fått lite lugnande besked! Håller tummarna fortsättningsvis.
Skicka en kommentar