Det bakas igen, maskinellt

Vi har dammat av bakmaskinen (både bildligen och bokstavligen) efter en långlång period av ickebakande. Jag vet inte riktigt varför den hamnade i bakvattnet (ehehe) efter att ha gått så gott som dagligen i säkert två år: kanske var det att degskålens kollaps ledde till att vi kom ur rutinen att baka och inte ens en nyinköpt degskål kunde leda oss tillbaka; kanske var det brödbutikens uppdykande precis på andra sidan gatan som gjorde't. Oavsett hamnade vi plötsligt i lingongrova-träsket igen. För brödbutikens galet goda surdegsbröd är ju för dyra för att äta till vardags.

Men nu har alltså den vuxna delen av den här familjen tröttnat, än en gång, på lingongrovan. Hos barnen är den fortfarande en succé, men saknaden efter den lindras av att bakmaskinsbröden har ett hål i botten, där degruntkörarmokajängen suttit under bakningen.

Håligt bröd med maskin i bakgrunden (ehe!).
Med på bilden också iPhoneradio och vattenkokare.

Egentligen skulle jag nog vilja baka själv, manuellt. Men vårt trånga kök, som saknar vettiga arbetsytor, och, framför allt, en alldeles galet dålig ugn, gör att det blir så komplicerat att baka och så tråkiga resultat att jag inte orkar med det.