Ris och ros

Även denna lördag ägnar maken åt elden. Vi tog ner tre höga och yviga granar i höstas, så det är inte direkt brist på ris. Eftersom det inte är alls lika varmt som i påskas och det blåser rätt friskt på verandan sitter jag inne och hänger vid datorn i stället för att sola på verandan. Det är inte lika tillfredsställande, men får duga eftersom det i alla fall inte surrar i kroppen. Jag mår bara normalt märkligt.

Min utsikt. Notera den fladdrande flaggan och tvätten.

Barnen har lekt med kompisen på andra sidan vägen sedan i morse, men nu verkar de ha tagit en paus från varandra, för mina ungar sitter i soffan och tittar på Aristocats på video. (Ja, video.) Jag är tacksam över att de fattat att lite separation kan vara bra, för det gjorde de inte förra helgen och då urartade det hela i gråt och tandagnisslan. Inte så att de var elaka mot varandra, men lite otrevliga med dramaqueen-inslag. Kan bli så när man leker lite för intensivt.