Jo tack, bjudningen gick bra.
Om man räknar bort att mamma drabbades av stora snurren precis när hon skulle ta maten, och strax därefter kördes till akuten av svärsonen. Och där satt de i 10 timmar innan en stackars stressad läkare kunde konstatera att nej, det var inte ännu ett anfall av skyhögt blodtryck utan jo, ett utslag av kristallsjukan.
Under tiden fick jag rådda ett antal släktingar som ville hjälpa till med lite för mycket, sedan försöka övertyga några trevligt kvardröjande att det var bra att de stannade och till sist hantera två mycket trötta barn, som växlade mellan avgrundsdjup sorg över att jag hade flyttat Lammet och skön samstämmighet när de liggande i mitt knä sjöng sig igenom alla lussesångerna de lärt sig på dagis.
Innan make och mamma – som bedömdes som för snurrig för att åka hem till sig – kom hem vid 2-snåret hade jag hunnit klappa om liten drömmande Gullpånke, som argt och ledset skrek: "Vill laga ma-TEN!"
Pust!
3 kommentarer:
Ajdå, något svettig/stressig bjudning.
Skönt att det gick bra ändå.
Puh, kristallsjukan. Vilket tjusigt namn på något så läskigt. Och FÖRE maten...stackare!
Sömnpratare är underhållande :-)
Mamma kunde som tur var äta lite, fast det snurrade.
Men på sjukhuset var de hänvisade till Pressbyråns hemska färdigsallader: Kycklingsallad bestående av en stor hög ruccola samt bitar av s.k. salladskyckling, i vilken beståndsdelen 'kyckling' ingår med 11%. Eller vad det var. En riktig E-nummerfest, tyckte maken!
Skicka en kommentar