Denna dag

Jag har inte varit i lokalen på minst 1 1/2 vecka, först för att jag jobbade hos uppdragsgivare och sedan för att jag tog några lediga dagar efter den intensiva arbetsperioden och efter det för att jag mått rätt illa. Kanske har jag känt efter lite extra när jag haft tid, men det har varit några rätt skumpiga bussfärdsdagar den här veckan.

Det var med viss motvilja som jag gick till lokalen i morse, för det har varit så skönt att vara hemma mycket ensam. Ensam hemma skulle jag inte bli i dag, för skrällhostande Gullpånke vabbades av sin far, så det var bara att masa sig iväg. Och väl där undrade jag varför jag suttit hemma och tyckt synd om mig själv – det är ju så trevligt i lokalen!

Humöret steg ännu mer när läkaren ringde med svar på mina blodprover. Jag har nedsatt sköldkörtelfunktion. Inte mycket, men tillräckligt för att ge symptom. Ganska knäppt egentligen att bli glad över att få sjukdom konstaterad, men det är värre att vara sjuk utan att veta vad det är. (Nu låter jag som trailern till nya TV 3-serien Diagnos okänd. Fast jag föreställer mig att de letar efter mer spännande sjukdomar än lite nedsatt sköldkörtelfunktion.) Jag har fått tabletter utskrivna och så får vi se om det gör saken bättre.

För att toppa dagen åt vi semla till efterrätt. Inte så bra för min mjölkkänsliga mage, men vad har man annars Lactrase till?

Nu sitter jag i sängen efter ett Time Team-avsnitt, med en susande Gullpånke bredvid mig. Han hostar till då och då så vi får nog en jobbig natt till, men alldeles nyss skrattade han till i sömnen. Lilla gubben.