Alldeles nyss sprang killen på matstället mittemot över till frisören i mitt hus med en tallrik lunchmat. Det är väldigt grannskapligt, här i vårt lilla hörn. Stannar man bara till lite ibland och snackar med folk, minns folk i vilken port man bor, ungefär vilka tider man har, hur gamla barnen är och när man var på semester senast.
Mellandagarna 1994 var jag i New York och hälsade på en kompis som bodde i hörnet av 2nd Avenue och 3rd Street, och fascinerades av grannkänslan där, mitt i jättestorstaden. Efter några dagar där kände folk igen mig och hejade när jag gick förbi. Nu är ju den genomsnittlige amerikanen betydligt mer "Hi! How are you doing today!" än de flesta svenskar, men ändå.
Grannkänsla och samhörighet finns överallt, den ser bara lite olika ut.
5 kommentarer:
Jag antar att det lätt blir så när man bor i ett område där det också finns arbetsplatser - särskilt serviceinrättningar av olika slag. Verkar himla trevligt i alla fall! :-)
Och tack för lånet av vagnen! Jag var alldeles euforisk på hemvägen - så liten och lätt och smidig! Den gick ju att lyfta på bussen med barnet i!
Ja, det där är absolut fördelen med att bo i en "levande" stadsdel - var den än må ligga. För mig är det otroligt viktigt med lite liv och rörelse precis där jag bor. Härligt att du har det hos dig. :)
Nu har jag också äntligen lagt till dig i min länklista. Har tänkt det tusen gånger men det har inte blivit av. Men annars glömmer jag ju bort att läsa!
Ja, i USA är det så himla synligt och påtagligt dock. Jag var första gången i USA i höstas, och slogs av människors väldigt tydliga vänlighet.
Idag köpte jag lunch på matstället och hann med att skvallra ordentligt. ;-)
Skicka en kommentar