Fläskkorv och minnen

Ibland får jag så hemskt starka längtanskänslor till en tid som är långt borta nu, till en särskild plats i den där tiden. Själva platsen kanske finns kvar men kan vara den samma eftersom där och då inte kan återskapas.

Nyss läste jag att gårdagens Dagenz var fläskkorv, och slogs nästan omkull av en våg av minnen från farmors kök på Tegelön. Det var – är – ett 60-talskök i en grosshandlarvilla från 1890-talet, placerat i det nordöstra hörnet av huset och alltså lite dunkelt. Inte mörkt, för fönstret är stort och dörren stod alltid öppen till sängkammaren i söder, där solen fortfarande nådde vid lunchtid.

På golvet ligger en platsmatta föreställande småklinker lagda i ett mönster, på köksbordet en vaxduk med stiliserade dalkullor och dalmasar som kantbård. Jag sitter på en pinnstol med ryggen mot diskbänken med porslinsskåpen ovanför och har utsikt över resten av köket. I andra hörnet står vedspisen med den blå spiskåpan och elspisen bredvid, i vars värmeugn knäckebrödet förvarades för att inte bli mjukt – fast hos farmor och farfar hette det spisbröd. Och låg på ett särskilt uppläggningsfat i svart plåt med rester av dekoration längs kanten. I hörnet bredvid dörren står det bulliga kylskåpet, som hade ett ganska trixig slags handtag; man fick liksom vrida och dra på ett särskilt sätt för att öppna.

Vid bordet, snett mittemot sitter farfar. Mitt minne samarbetar inte riktigt, för han äter filmjölk och det gjorde han knappast samtidigt som jag åt fläskkorv. Farmor rör sig mellan spisen och bordet, och i minnet mellan frukost och lunch dessutom, för ena stunden ställer hon fram spisbrödet och andra lägger hon upp fläskkorven till mig. Jag tittar ut genom fönstret och ser den välklippta gräsmattan bada i solskenet. Det är sådär sommarvarmt. Syrenhäcken utanför Täppan (vilken konstig vinkel det blev nu!) blommar, så det måste vara den där veckan efter skolavslutningen när jag alltid var på Tegelön medan mamma låg hemma i migrän efter skolårets slut.

Snart kommer kusin Hans att komma uppspringande, klädd i randig t-shirt, shorts (blå?) och träskor. Vi ska nog leka på verandan, och sedan blir det fika i hammocken vid flaggstången, med hemlagad saft, bullar och havreflarn kanske. När man sitter i hammocken – ja, om man sträcker ordentligt på huvudet – kan man se en Finlandsbåt där ute i leden mot Vaxholm.

På andra sidan sundet, på fastlandet, ligger Björn Borgs hus och har man tur kan man se Loredana cykla med världens fart uppför backen på väg till kiosken. Men då har det gått femton år. Köket ser visserligen likadant ut, men mamma har inte längre terminsslutmigrän och kusin Hans inte randig tisha och träskor och farmor har slutat laga fläskkorv när jag hälsar på.