Nu har jag haft fönstret med bloggen uppe sisådär sjuhundra gånger, skrivit några rader varje gång och sedan raderat dem. Så kan det ju inte vara. Det är bara att slänga ur sig några tankar:
Det blir en intressant mix av potentiellt trampade tår när ens långvariga uppdragsgivarkontakt går på föräldraledighet och lämnar över till vikarie. Vikarien försöker uppdragsge samtidigt som jag kan säga saker som "sådär brukar X aldrig göra" (fast på ett fint sätt).
Sötpricken har berättat att det gör ont i magen. När hon trycker på den. Varför hon trycker på den har vi inte lyckats lura ut. I alla fall går det inte att sluta, eftersom hon måste trycka för att kolla om det har slutat göra ont. S.k. ond cirkel.
Jag behöver semester. Jag behöver verkligen semester.
I morgon ska jag gå på lunch med förhoppningsvis potentiell uppdragsgivare. Exakt vad jag kan göra för dem är osäkert, likaså vad vi ska tala om under lunchen. När jag och min gamla bekant träffade på varandra och bestämde att vi skulle träffas i affärer, trodde jag att jag skulle komma förbi och kolla in deras operation och ta en fika eller något. Men nu blir det lunch på lokal. Hoppas att de har ett uppdrag som matchar utelunchläge, så att det inte bara handlar om att bjuda frilansande bekant på lunch ...
1 kommentar:
Ingen självcensur! Inget är för litet att skriva om. Det är DIN blogg :-)
Skicka en kommentar