Världen blir lite skev när man sitter på Apoteket och väntar på att bli betjänad, och ser en gammal idol – eller vad man kallar en musiker vars musik man gillar – från ens ungdom gå förbi med en nässprej i handen.
Sedan hamnar man bakom honom i kön, och plötsligt märker man att man gnolar lite halvhögt: hm-hm-hm-hm, hm-hm-hm-hm ... Men han hörde det nog inte.
The Wannadies - Hit
Uploaded by samithemenace. - Independent web videos.
Tryck för större skärm, annars blir den klippt i kanten!
3 kommentarer:
Hahaha! Underbart! Ja, vad gör man? Det är alltid lika overkligt att både se och möta forna hjältar i det verkliga livet. De är ju egentligen som bra romanfigurer. Väldigt levande, men inte verkliga.
/Poppy
Haha, jag börjar genast nynna! Och så tänker jag tillbaka till den tiden för länge länge sen då vi faktiskt var på samma bröllop, han och jag. Ett par popsiclar var också där om jag inte minns fel.
Ah, men då har Du ju haft närkontakt av Tredje Graden IRL! Själv blir jag bara dum och stel i sådana lägen och i min hjärna fladdrar bara saker som jag INTE får säga som: "Jag gillade den och den låten sååå himla mycket" eller "Den konserten var asbra" eller "Så kort du är när du inte står på scen". Fast de är som vilka människor som helst - lite mer synliga och hörbara bara. Minns att jag inte fick fram ett ljud när jag stod öga mot öga med Isglassens leadsinger, medan min kompis genast kom in på massa intellektuella saker om författare och böcker mm. Men nynna kan man göra så mycket man vill! ;)
Skicka en kommentar