Jag fick nys om Kate Morton på Bokhora och kunde bara inte låta bli att köpa den. "Anglofila stämningsmarkörer", no less! A must have.Grace är 99 år och bor på ett hem. Hon har levt ett händelserikt liv men nu i slutskedet tar minnena från ungdomen överhanden; det ska göras en filmatisering av den stora skandal som på 1920-talet drabbade den familj där hon tjänade. I huset vid Riverton. Vi får följa henne när hon flyter mellan dåtid och nutid.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Den grep mig så mycket att jag hade svårt att släppa den, men samtidigt är det något som stör mig. Kanske beror det på att jag inte gillar de andra huvudrollsinnehavarna – barnen i familjen där Grace arbetade – kanske beror det på att Morton har valt att ägna sin uppmärksamhet åt figuranter som jag tycker är ointressanta.
Jag vill att boken skulle handla om något annat!
Upplösningen av 1920-talsdramat orkade jag inte ens läsa ordentligt, så fel tycker jag att det är. Jag bara skummade igenom det. Månne är det därför som jag tycker att summeringen av dåtiden sker för snabbt, men det känns märkligt när personer som Morton har ägnat mycket tid åt bara försvinner med ett raskt penndrag.
Kvar blir Grace, i sin gamla uppenbarelse. Och i upplösningen av nutiden ramlar det ut en hög lösa detaljer som jag bara skakar på huvudet. På de detaljerna hade Morton kunnat skriva den bok som jag egentligen ville läsa. Den som handlade om Grace snarare än om familjen Hartford.
3 kommentarer:
Plotten låter lite som "Återstoden av dagen", en av mina favoritböcker. Anglofila stämningsmarkörer, jo man tackar!
På torsdag får jag mitt lystmäte av det anglofila! Då bär det av till London och engelska sydkusten. Särskilt resan med tåg till den senare ser jag fram emot. :)
Annars känner jag igen det där med att man velat att det skulle varit en annan bok. Eller ett annat sätt att skriva, som när jag läste någon av Kerstin Ekmans romaner och blev förbannad över hennes sätt att skriva, varpå min dåvarande lägenhetskompis blev arg på mig för att jag inte ville låta Ekman skriva som hon vill. :)
Jag har inte ens läst klart den, den blev bara liggande. A bit of a blur däremot, den sträckläste jag och jag längtar efter att läsa den igen.
Skicka en kommentar