torsdag 27 november 2008

Instruktioner för hur man behandlar frilansare

Inte vet jag om några av mina läsare hör till dem som ger uppdrag till frilansare, men man vet aldrig. Mina instruktioner är i alla fall enkla att följa:

Om du vill att frilansaren ska ägna sig helt (eller åtminstone nästan helt) åt just ditt stora uppdrag, var ute i god tid. Den genomsnittliga frilansaren drar sig nämligen runt på småjobb och är varken beredd eller skulle ha mage att ditcha sina trogna men små uppdragsgivare för att i stället ägna 40-timmarsveckor i 2,5 månad åt ditt jobb. Även om hen verkligen vill ha det. Särskilt inte om du hör av dig precis innan uppdraget ska starta: "Det här är 160 timmars jobb och det ska vara klart om fyra veckor." Frilansaren har dessutom kanske planerat in tandläkarbesök den här veckan och lovat sin make/a att ta dagishämtningen en extra dag.

I en frilansares arbetstid ingår sånt som fakturering och ekonomisysslor. Det är normalt sett inte rimligt att kräva 40 timmars arbetsvecka.

Om frilansaren ska sitta på företaget och göra jobbet, se då till att hen blir medbjuden på eventuella aktiviteter. Det är faktiskt svårt att föreställa sig något värre än att sitta i ett litet kyffe till rum och inse att det pågår någon slags fest utanför. Fråga om frilansaren vill gå med ut på lunch/ner i matsalen. Delas det ut något, som en bok t.ex., ge även till frilansaren. Hen känner sig utanför nog som det är.

Och du? Orsakerna till att konsulter och frilansare har högre timpenning än du är två: Det ingår sociala avgifter på 30 % på frilansarens kostnad medan arbetsgivaravgifterna redan är avdragna på din lön. Dessutom fakturerar frilansaren bara för de timmar hen jobbar. Om du slösurfar en eftermiddag på jobbet får du betalt för de timmarna också.

1 kommentar:

Anna-Karin sa...

Så sant.

När min gamla arbetsgivare delade upp personalen mellan a-kassan och förbundet så stannade några a-kassehandläggare kvar ett tag ute i organisationen. Det innebar att de satt kvar på sin gamla arbetsplats med sina gamla arbetskamrater men var anställda av en annan juridisk person.

Problem uppstod givetvis direkt kring huruvida dessa skulle få följa med på julbord etc. Chefen på kontoret hade ju inte budget för dem och deras chefer i Stockholm tyckte att de inte hade budget för att betala enskilda medarbetares julbord.

Sånt som borde ingå i allmänt folkvett hamnar plötsligt mellan stolarna för att man gömmer sig bakom budgeten.