I dag när jag lämnade Sötpricken (Gullpånken är lite förkyld och hemma med likaledes förkylda pappa) blev jag helt förskräckt. Det var ingen där på dagis! Helt tomt på gården!
Så vi klev in, i tyst förskolebyggnad. Sötpricken pekade på en kompis ytterkläder som hängde, så någon var där i alla fall. Så vi gick upp till avdelningen, utan att klä av Sötis, där vi inte hittade en enda unge men dock två pedagoger. "Är det stängt?!?" frågade jag förvirrat.
Det var första gången någonsin, på två år, som jag har lämnat inne. Förutom Lucia, då. Visst, det kan hända någon gång att barnen blir inskickade när de kommer, för att de ska göra något särskilt eller för att det verkligen spöregnar, men det är alltid pedagoger och barn ute om morgnarna.
Pedagogerna skrattade och sa att kombinationen snögegga som höll på att frysa över hela gården och väldigt få barn hade fått dem att stanna inne lite längre än vanligt. Och barnen var i matsalen där nere.
Så vi gick ner och klädde av Sötpricken, och gick in i matsalen där ett tiotal barn satt och läste och pysslade.
När jag gick därifrån, över den tomma gården, kändes det fortfarande märkligt.
2 kommentarer:
Kom hon hem ordentligt? Var det hennes riktiga dagis? Befann ni er i en annan dimension?
När maken hämtade var allt som vanligt igen. Som tur var, för det var faktiskt lite läskigt.
Skicka en kommentar