Magar och femåringar

Jag var ensam med barnen i helgen. Och har haft en del snabbjobb. Därav tystnaden.

I dag känner jag mig trött och gammal. Vet inte riktigt varför det blev så, men det knakar i knäna och molar i huvudet. Strax efter lunch fick jag snurren framför datorn utan någon direkt orsak – såg upp lite för fort, kanske? Men det gick över. I stället började magen bröta. Det gjorde inte ont och inga akuta toalettbesök krävdes, det bara kändes som om någon därinne beslöt sig för att slänga ut kafferesterna, fimpa ciggen och sätta igång och skyffla.

Det gick över, som tur var. Gillar inte att hämta på dagis med hotfull mage, det kan ju ta en evinnerlig tid och hur får man en femåring att skynda sig hem? Svårt, svårt. Treåringen sitter, en aning skämsigt för oss som alltid satt egen gång högt, i barnvagnen och kan springköras vrålande if needs be.

I dag hade vi en extra femåring med oss hem. Hon var lätt att ha och göra med, och inga större bråk utbröt mellan Sötprick och Gullpånke. Däremot skötte jag mig inte lika bra; vid matbordet råkade jag servera Sötpricken först, varpå gästen hov upp sin röst:

"Du Malin, du kan ju komma ihåg till nästa gång att man ska bjuda gästerna först!"

Jag kunde förstås inte göra annat än att böja nacken och erkänna the error of my ways. Det är hårt att bli tillrättavisad av en femåring. Å andra sidan tyckte hon att vår stora kristallkrona var "bedårande".

Det är plus och det är minus!