Sårad

I eftermiddags tog jag ett steg åt sidan för att återgå till position framför mackan jag höll på att breda, och kände hur något skar in i foten. En vass bit bröd? En spetsig sten? Någon slags tagg?

Nej, det gjorde för ont. Så jag lyfte foten och kollade under. Något underligt brunt satt liksom inbäddat i foten. Jag kände efter. Glas. Var kom det ifrån? Jag drog lite i det men fick inget grepp.

Helt plötsligt kände jag en gnutta panik som började bubbla. Det är inte bra att man inte får ut saker som fastnat i ens fotsulor. Jag hoppade på ena foten in på toaletten där det finns en pincett. Men det gick inte att få något grepp om glasbiten, särskilt inte som om blodet rann rätt friskt. Några ångestgnyn senare kom jag på att liksom rulla ut glasbiten. En 3 x 5 mm stor grönaktig flisa var det.

Jag förband med toapapper och sårtejp, och en timme senare när jag skulle hämta barnen gick det att byta ut mot ett plåster och faktiskt gå på foten. Men nu ömmar det.

Maken som var på väg till Göteborg kunde i alla fall lösa gåtan varifrån glasbiten kom. En flisa saknades i halsen på vinflaskan som vi drack igår, men han trodde inte att det var en ny skada. Icke, alltså.

Trots allt var det väl bra att det var jag som klev på flisan och inte ett av barnen.