Man måste ju undra när långa tider med mycket snö och vinterkyla blev ett stort problem i Sverige. Någon gång under de tjugo senaste åren, kan jag tänka mig. Tjugo år med övervägande snö- och kylafria vintrar. Nu vojar sig folk över snön, "hur mycket snö kan det komma?", som om det vore något underligt med snö.
När jag var liten var det alltid snö. En snöfri vinter kan jag inte ens minnas. Men de som är äldre än jag kanske har några att plocka ur rockärmen.
Efter gårdagens t-baneturer (hemresan gick helt smärtfritt) bestämde jag mig för att stanna hemma i dag. Eftersom jag dessutom hade en ganska stark släng av mitt gamla illamående i går kväll, var det rätt skönt att gå genom helvita Vasaparken i –18° med glada barn, lämna av dem inne (för andra gången på tre år) och sedan vända hem.
Det enda jag är lite purken på är att jag var tvungen att ställa in farmors barnvaktande, och att jag därför missade ett möte. Det kändes helt enkelt inte rimligt att hon skulle ta sig hit, meddelst pendeltåg och tunnelbana, för mindre än något livsviktigt. Och det var inte mötet.
2 kommentarer:
Det var ett bra möte, men inte mycket som du nog inte redan känner till. Inte så många där dock, fler än du var nog hindrade av väder och väderrelaterade problem.
Nåja, här i Örebro är det den snörikaste vintern på 44 år. Det ska komma mer snö i veckan och då kommer vi antagligen ha mest snö någonsin sen man började mäta, för över hundra år sedan. Inte heller brukar det vara vanligt att ha runt -15 till -20 i tre månader i sträck.
Så jag tänker fortsätta voja mig. ;-)
Skicka en kommentar