Precis som en hemsk morsa från ett "mina barn är tjocka/olydiga/försummade, skäll på mig"-program mutar jag mina barn med mat.
Är ett barn uttråkat? Erbjud en clementin. Är ett annat barn surt och argt? Erbjud ett äpple.
Okej, det är frukt för det mesta. Inte så hemskt hemskt alltså. Men i dag, då slår jag på stort, verkligt matmutarstort: Gammal (i betydelsen ej uppäten och sedan fryst) pizza till lunch, bulle och Mums-mums till fikat och korvåpåmfritt till middag. Fikamutan kombineras dessutom med lagom utflykt: en sväng till affären.
(Nej, jag är inte alls alldeles för trött och tråkförkyld för att vara god mor och ensam på samma gång.)
2 kommentarer:
Det var väl inte så farligt ;)! Låter som en sund överlevnadsstrategi. Konsten är ju att muta barnen sådant som är lyx för dem, men samtidigt relativt enkelt, ur ett vuxenperspektiv.
Häromkvällen mutade jag mina goa glin med pepparkakor i filen för att få prata klart med syster i Kanada. Ser det som ett sundhetstecken, att jag sänker kraven lite och inte behöver vara så duktig hela tiden.
Skicka en kommentar