En skrivövning: min översättning

Hon hade följt honom med blicken ända sedan han gick förbi henne, och hon hade ögonen på honom nu. Matthew såg inte på henne och skulle inte ha sett hur hon egentligen såg ut även om han hade gjort det, men en vanlig betraktare skulle ha sett det här: Ett barn i elvaårsåldern, klädd i en mycket kort, mycket åtsittande, mycket ful klänning i gulgrå ylleflanell. Hon bar en blekt brun sjömanshatt och under hatten vilade mot ryggen två långa flätor av mycket tjockt, mycket rött hår. Ansiktet var litet, blekt och smalt, mycket fräknigt, munnen var stor och ögonen också, som verkade gröna i några ljus och stämningar och grå i andra.

Så långt den vanliga betraktaren. En extraordinär betraktare hade kanske sett att hakan var mycket spetsig och framträdande, att de stora ögonen var fulla av mod och levnadsglädje, att munnen var fint tecknad och uttrycksfull, att pannan var bred och hög; allt som allt, vår omdömesgilla, extraordinära betraktare kanske hade dragit slutsatsen att det inte var någon vanlig själ som bodde i detta hemlösa flickebarns kropp, det barn som blyge Matthew Cutbhert var så skrattretande rädd för.

Men Matthew slapp undan prövningen att tala först, eftersom hon så snart hon drog slutsatsen att han var på väg fram till henne ställde sig upp, med den ena handen i ett hårt tag om en sjaskig, gammalmodig kappsäck. Den andra sträckte hon fram.

"Ni är väl mr Matthew Cuthbert från Grönkulla", sa hon med en ovanligt klar och behaglig röst. "Jag är väldigt glad över att träffa er. Jag började oroa mig för att ni inte skulle hämta mig och föreställde mig allt som kunde ha hänt och gett er förhinder. Jag hade bestämt mig för att om ni inte kom i kväll skulle jag gå längs med spåret till det där stora körsbärsträdet i kurvan, och klättra upp i det för att tillbringa natten där. Jag skulle inte vara ett dugg rädd, och det skulle vara underbart att sova i ett körsbärsträd, helt vitt av blommor i månskenet, tror ni inte? Man kunde låtsas att man var i en marmorsal, eller hur? Och jag var helt säker på att ni skulle hämta mig i morgon, om ni inte gjorde det i kväll."