När vi träffades igen* – och jag raskt flyttade in – yttrade han de oövertänkta orden "jag har inget emot att diska". Det har han hunnit ångra flera gånger sedan dess. Den diskmängd som ett nyblivet sambopar producerar är visserligen större än den som en ofta-uteätande-singel får till, men ändå obetydlig jämfört med en barnfamiljs disk. Särskilt när man är föräldraledig och någon alltså alltid är hemma och drar ner tallrikar i oanad takt.
Vi går ju i väntan på en renovering, vars tidpunkt delvis ligger utanför vår kontroll eftersom ett stambyte lurar i kulisserna, och har gjort några mindre förbättringar i köket (t.ex. tagit ut det överdimensionerade köksbordet och satt in lösa bänkskåp i stället), men för diskmaskin finns egentligen ingen vettig plats. Så den har skjutits på framtiden.
Men nu orkar vi inte skjuta längre. Strunt i vettighet, någon plats får vi till! Fult blir det säkert, men vad betyder ett fult hörn jämfört med att slippa diska en och en halv timme om dagen?
I eftermiddag är det vi som åker för att kolla på, förhoppningsvis köpa, en sån här:
*En ledtråd, Gunilla! I väntan på att jag fortsätter den spännande berättelsen. ;-)
Uppdaterat, 15.11:
Ja! Vi har köpt en! Nu ska vi bara rensa hörnet där den ska stå, inspektera rördragningar och få den inmonterad.
4 kommentarer:
GRATTIS!!! En diskmaskin är underbart. Må den bringa er massor av härliga stunder, ge massa kärlek till den så lever den längre.
Tjohoo! Diskmaskin rules och ni kommer inte att ångra er en sekund! När ni fyllt er första maskin och trycker på start kommer ni att fråga er varför i jösse namn ni inte kommit till skott tidigare!
Jättegrattis! Etiketterna "lycka, vardag" säger allt. Jag älskar vår diskmaskin, trots att den bara rymmer fem kuvert.
Tack för ledtråden!
Och grattis till den blivande diskmaskinen, det är en fantastisk inrättning. Näst efter dammsugaren, då. ;-)
Skicka en kommentar