Tider som flytt

Helt på eget bevåg och utan någon slags uppmaning nappar jag på den till Lotten givna uppgiften att berätta vad som hände för 20, 15, 10 och 5 år sedan. Bara för att jag är i nostalgisk sinnesstämning. (Denna sinnesstämning infinner sig gärna när småbarnslivet är jobbigt och man önskar att man var fri agent igen. Åtminstone i några timmar.)

Nittonhundraåttioåtta

Våren var min sista termin på gymnasiet. Skanstulls gymnasium som efter att vi gått ut som sista icke-ekonomiska klass förvandlades till Schartaus gymnasium.

Det man borde komma ihåg var väl de enorma ansträngningar man lade ner på skolarbetet, men dem minns jag inte alls. (Troligen för att jag inte gjorde några.) Det som sitter fast i min hjärna är lunchrasten i stor klunga i grässlänten, en picknick på Djurgården där han som jag var kär i gav mig en puss. På kinden, men i alla fall. Jag minns långa eftermiddagar i det lilla runda rummet på det som då var Gateau i hörnet Ringvägen/Rutger Fuchs, tekvällar hos H (eller hade vi redan gått över till rödvin då?) med Doors på stereon.

Studenten. Cabrioletfärd i ösregn (nedfälld sufflet*) över Skansbron där vi fastnade i broöppning, så att alla gäster som tog bussen kom fram tjugo minuter före oss och fick stå klistrade mot väggen för att inte bli dyblöta. Tågluff med A-K i Storbritannien och fyra killar från Umeå som vi först träffade på färjan och sedan helt vansinnigt stötte på på stationen High Street Kensington några dagar senare. En blåtira på tåget mellan Edinburgh och Plymouth. En eftermiddag i Paris, som vi flydde efter att ha blivit avsnästa av varenda människa. En DN på Strøget, där vi läste för oss obegripliga saker om kaninpluttar i en mördarjakt (Åmselemorden).

På hösten fick jag jobb i växeln på Taxi Stockholm, och om jag går igång på allt jag minns därifrån tar det här inlägget aldrig slut.

*Vid närmare eftertanke ska jag nog säga att den var uppfälld. Inte i cab-läge, alltså.

Nittonhundranittiotre

Inte ett lika händelserikt år som åttioåtta. Jag bodde i korridor på Lappkärrsberget, läste väl b- och c-kursen i lingvistik, hängde med australiensare på Internationella puben och med dem som sedan blev "Lappisgänget" på Lappispuben. 1994 minns jag bättre, 1993 inte alls så här spontant.

Nittonhundranittioåtta

Ännu ett inte så händelserikt år. Eller om man ska vara mer korrekt, ett år då det inte hände så mycket saker som man kommer ihåg tio år senare. Ett mellanår. Jag hade i alla fall flyttat från Lappis till min lägenhet på Torsgatan, och – ja just det! – på hösten köpte mamma och jag vårt landställe. Jag lufsade fortfarande omkring på institutionen och trodde jag skulle vara forskare.

Tjugohundratre

Ganska nyförlovad, ganska nyinflyttad i lägenheten där vi bor nu. Jag fick min första översättning, vi gifte oss i september, jag åkte med maken på tävling i Marseille i ett regnigt oktober, och strax innan året tog slut blev jag gravid med Sötpricken. Fast det upptäckte vi inte förrän efter nyår.